Thea & Jag

Hundar, mat, sambo och student. Detta är delar ur min vardag och allt vad den kan innehålla.

mormor <3

Kategori: Allmänt

Förra veckan bestämde sig han där uppe i det blå att min mormors tid här på jorden var slut. Allt gick ganska fort. Först trodde man att hon hade en infektion och därifrån gick det utför. På onsdagen konstaterades det att hon hade organsvikt. Hela familjen åkte dit, ja alla var där. Mormor var med lite halft. Man förstod att hon lyssnade för hon log när hon hörde att tom den minsta familjemedlemmen var med. Det enda orden hon fick fram var att det var åt helvete och att hon inte orkade mer. Hon höll min hand stenhårt, även fast hon somnat. Jag kramade om henne och sa att vi ses imorgon.
Men vi syntes aldrig imorgon. För trots att vi skyndat oss dit när telefonen ringde så hade mormor redan rest vidare när jag var framme. Tro mig det här är svårt att skriva just nu och jag sitter här och torkar tårarna på bussen. Tanken var inte att skriva det här inlägget men det var detta som kom ur mina fingrar på tangentbordet. På ett sätt gläds jag å mormors vägnar. Att hon slipper ha sin kropp som fängelse längre. Att hon slipper sitta i sin rullstol som hon hatade. Att hon slipper vara beroende av andra hela tiden. Att hon slipper att hennes kropp inte lyder det hon försöker få fram. Att hon inte kunde få fram de orden hon ville få sagt. Att hennes kropp slipper gå på högvarv. Även fast jag inte vet om jag tror på ett liv efter detta så vet jag att mormor trodde på det. Så jag hoppas å hennes vägnar att hon och morfar är återförenade och att deras sista minnen när de låg bredvid varandra i varsin provosorisk sjukhussäng är borta och att de istället är friska och glada. Alla har vi våra minnen tillsammans med mormor. Jag har mina och dom ska jag minnas och värnas om. Det känns bara så konstigt att någon som ändå var så levande nu helt plötsligt är så olevande. Och det grämer mig lite att jag inte var där så ofta som jag kanske hade kunnat vara. Med det är inte kvantitet som räknas utan kvalitet. Jag vet hur glad mormor blev av att jag fakiskt var där när jag var där.
Jag är glad att vi fick ha mormor hos oss så länge som vi faktiskt fick. Hon hade kunnat tas ifrån oss så många år tidigare.Antalet proppar i hjärnan, cancer, ett svagt hjärta och infektioner. Man ska försöka inte vara ledsen att hon inte fick vara här längre, utan vara glad att hon kämpade på in i det sista och att allt gick snabbt. Att hon somnade in och förhoppningsvis drömde en fin dröm när det hände. Men till sist orkade inte mormors stora och fina hjärta slå mer.
Så min fina mormor, vila i frid.

Kommentarer

  • Gia säger:

    Vila i frid! <3 :(

    2014-03-20 | 17:59:55

Kommentera inlägget här: