Thea & Jag

Hundar, mat, sambo och student. Detta är delar ur min vardag och allt vad den kan innehålla.

Nu är hon här!

Kategori: Allmänt

 Nu är Proud Pony Glitter Wizard, eller Thea som hon förmodligen kommer att heta hemma hos oss.
Vi hämtade henne i söndagskväll, bilresan hem gick helt ok, trots att vi körde ca 20mil enkel resa.
Hon har hittills trivts ganska bra, ibland får hon lite gnällattacker, men på det stora hela är hon VÄLDIGT busig och glad. Hon har sovit bägge nätterna, vaknat vid halv sex och gnällt för att hon vill gå ut. Så det går över förväntan. Men hon är lite smått vild, har en jäkla pipa och är redan expert på att hoppa och skutta, det dröjer inte länge innan hon kan hoppa upp i soffan själv. Så just nu är det stenkoll som gäller på vår lilla Thea.
Idag skrev jag på fb att Nemi och Nova har gått bort. Jag börjar redan undra vad det är för fel på folk. Och ärligt skäms jag lite. Jag vet att jag inte bör göra det, men till och från så gör jag det. Jag har inte direkt berättat vad som hänt, och ärligt tycker jag inte att jag ska behöva göra det. Tycker det är ohyfsat att folk som inte är varken nära mig eller hundarna frågar vad som har hänt. Mina närmsta vet och det är allt jag försöker bry mig om.
 
Men att ha Thea här känns bättre än vad jag hade väntat mig. Hon är jäkligt söt, pigg och oerhört alert och med. Det kommer nog bli bra det här.
Här är några bilder på busloppan!
 

blandade känslor

Kategori: Allmänt

 
Just nu är det väldigt rörigt i mitt huvud. Det är många blandade känslor.
Inatt har vi haft Chiefen hos oss, Novas morfar som vi fick låna av uppfödaren.
Det känns ju bra att ha en hund i huset så sett. Men på måndag så ska vi hämta hem valpen.
Det känns konstigt. Jag vill vara glad, men är samtidigt ledsen. Ja det kommer kännas konstigt, oavsett när vi bestämmer oss för att skaffa en ny hund. Men det här är jag liksom inte så förberedd på. Tror i och för sig att inget kan förbereda en för något sånt här.
Men valpen är exakt det jag söker i en valp. Sprallig, busig, modig och efter en oerhört bra stam. Hon kommer dessutom bli väldigt snygg att se på om man får spekulera i det.
Men på nåt sätt har jag dåligt samvete. Som att jag försöker ersätta det finaste jag haft. Det går inte att ersätta Nova. Det kommer valpen inte att göra heller. Det är en ny individ. En ny krabat.
Det kommer ta tid att vänja sig vid den nya, men det måste det ju få göra.
Att vi dessutom ska flytta om 3veckor är liksom grädde på moset av min stress. Shit alltså. Det har jag ångest över. Dels för att lämna min fina lägenhet som jag är så nöjd över. Dela för att den andra inte alls var i min smak, liknande skick eller egentligen nånting. Det är dessutom en skitliten etta där jag faktiskt inte vill bo.
Men jag vill så gärna gå i skolan. Jag vet att jag ska vara glad att jag har nånstans o bo. Men man har ju alltid förväntningar, drömmar o planer. Ja jag kan ju säga att allt det där är som bortblåst. Jag känner mig förvirrad just nu.
Vad valpen ska heta är inte det lättaste heller.
Just nu är mina favoriter Tea, Zoe, Izzie &Lea.
Om nån har ett bra förslag på ett kort och enkelt namn, lämna gärna ett förslag :)
Här kommer några bilder på vårt blivande busfrö!

En svart vecka

Kategori: Allmänt

Imorgon har en vecka gått. Kan ärligt säga att det känns som flera månader. Stundvis är jag glad. Stundvis är jag väldigt ledsen. Jag försöker tänka på alla glada stunder vi haft, men tillslut så tänker jag altid på de stunder vi inte kommer att få.
Det har varit väldigt svårt att få nån respons från min familj, de förstår helt enkelt inte. Men jag har vänner runt omkring mig som stöttar mig nåt oerhört.
Sen jag delade med mig av mitt blogginlägg så har jag fått mycket respons av andra hundägare, bland annat några som har råkat ut för liknande saker. Alla kommentarer har hjälpt, mer eller mindre. Jag har känt allas stöd och det gör mig gladare.
Det är så svårt det här. Vad är egentligen rätt och vad är egentligen fel?
Ja vi har börjat kolla efter en ny fyrfotad vän. Vår vardag är helt åt helvete rent ut sagt. Allt känns tomt fastän  vi försöker fylla dagarna med roliga saker.Vad vi än gör så kommer vi inte få tillbaka våra hundar, så enkelt är det.
 
Än har jag inte direkt spridit orden, varken vad som hänt eller att det någon gång i framtiden kommer bli en ny krabat i vårt hem.
 
Jag försöker kolla igenom alla roliga bilder när jag är ledsen, ibland blir det bättre, ibland sämre.
 
Just nu ligger fokus på att försöka hitta ett nytt boende i Uppsala, så det är iaf något att förskingra tankarna med. Samtidigt som jag har massa roliga minnen från här hemma så känns det ändå lite sådär när man är inne i badrummet eller i sovrummet.
 
Jag försöker minnas Nemi och Nova med glädje, försöka inte tänka på de tråkiga.
Dessa hundar alltså. Vem anade att det skulle sluta så här, att bägge t vå skulle va tvugna att lämna mig.
Vem anade att man kan känna så här extremt stor sorg efter två fyrfotade individer.
 
Det är ju ingen hemlighet att jag saknar dom, speciellt min lilla stjärna.
 
Det kommer bli svårt att börja om på nytt. Att välkomna en ny hund till familjen. Att försöka låta bli att jämföra den nya med dom gamla.
 
Men å andra sidan måste jag lägga fokus på nåt annat. Om jag bara skulle sitta här och tänka på Nova så hade jag gått under. Jag hade inte ens tagit mig upp ur sängen på morgonen.
Livet måste på nåt sätt få gå vidare...
 

Från två till noll hundar på sex timmar-värsta dagen i mitt liv

Kategori: Allmänt

Idag när jag vaknade önskade jag att allt det här var en hemsk mardröm.   Att allt skulle vara som vanligt igen. Men det var det inte. Allt det där har hänt, och Nemi och Nova är inte här och kommer aldrig att vara här igen.
Det här är bara helt sjukt. Helt fruktansvärt och så jävla orättvist. Det här inlägget kommer att vara hemskt, det går inte att linda in eller försköna. Men det måste ut. Jag måste skriva mina tankar nånstans, annars går jag bara mer sönder inombords, mer än vad jag redan är.
Jag kan knappt fatta det. Min Nova, min Nemi, är borta, finito, döda och kommer aldrig mer att komma tillbaka.
Just nu spelas händelsen upp på repeat i mitt huvud. Vad hände egentligen? Kunde vi ha gjort något anorlunda?
Varför kan man inte spola tillbaka tiden?
Vi låg och sov, hundarna låg den här natten i mitten av sängen, det var så varmt ute. Hela dagen hade vi varit iväg och hundarna hade passats av mina föräldrar.
Inget märkvärdigt med det. Kvällen var helt som vanligt. Jag vaknade vid ett tillfälle av att hundarna busade, något dom ibland brukar göra i sängen på natten.
Sen vaknar jag klockan tre av att Jonas flyger upp ur sängen. Nemi står vid dörren, morrar och håller Nova i sin mun. Vi bägge skriker, slår och lyckas på nåt sätt få tag i Nova. Hon är helt lealös när jag springer med henne till badrummet. Blodet rinner. Jag får panik. Det är blod överallt och Novas kropp är helt stel, förutom huvudet som bara hänger. Jag lyckas rensa luftvägarna från blod, jag tror jag håller Nova upp och ner och det bara rinner ur hennes mun. Jag ger HLR och får liv i henne, känner hur hjärtat slår, kroppen är i kramper, men jag ser i Novas ögon att hon är inte där. Hon har redan lämnat oss. Allt gick på max 90sekunder. Paniken når sitt max och jag bara skriker och kan inte ens titta på Nova. Jonas drar ut mig och jag hamnar i ett hörn på golvet. Helt dränkt i blod. Hela vägen från sovrummet till badrummet är en röd stig. Jag flippar ut totalt. Jag skriker, jag gråter, faktiskt vet jag knappt själv vad jag gjorde. Jag får tag på mina föräldrar, gråter och pappa sätter sig i bilen. Under tiden pratar jag med mamma, som ringer veterinären medans jag pratar med henne. Vi beslutar att vi ska komma dit kl 8 på morgonen och tills dess besluta vad vi ska göra med Nemi. Hela tiden ligger hon kvar i sovrummet, som om inget har hänt. Pappa får ta ut henne i bilen. Vi la Nova i ett lakan och sedan i en låda. Hennes hår var helt rött, men annars såg hon sovandes ut.
Vad vi skulle göra med Nemi var ganska självklart. Det gjorde inte saken lättare. Men beslutet blev att ta bort henne, direkt kl 8 då veterinären som vi pratat med var på plats.
Kl 5 var vi hos mina föräldrar. Vi ville att Nemi skulle få så bra sista timmar i livet som möjligt, trots allt som hänt. Trots att jag var helt nollställd mot Nemi. Det var på nåt sätt inte min hund längre. Det var ett djur, ett dumt djur som tagit min Nova ifrån mig alldeles för tidigt. Nova var för bra för att vara sann. Alla planer, alla äventyr vi skulle göra var helt plötsligt helt sandade, borta.
Nemi fick ha sin favoritboll, springa helt fritt på sin favorit äng och gå ner och bada i havet. Äta bacon till frukost, ligga i soffan och säga hejdå till familjen. Vi sa hejdå till Nova, la blommor i hennes låda där hon fick ligga med sin favorit leksak som alltid skulle vara med.
Sen var det dags. Vi åkte till veterinären. Han var om möjligt lika förstörd som vi var. Vi tog in Nova först, han lovade att ta hand om henne. Sen var det Nemis tur. Hon var stressad,morrade. Hon fick en lugnande spruta och jag höll om henne. Hårt. Hela tiden. Jag sa att hon var en duktig hund. Jag vet inte om jag menade det men jag ville att Nemi skulle få höra bra saker innan hon dog. Veterinären fick ge en trippel dos innan hon blev riktigt trött. Hon låg på min axel hela tiden och jag kramade min vän hårt. Sen fick hon den sista sprutan och sen var Nemis liv över.
Inte nog med att min fina, älskade, perfekta nakenhund hade dött en tragisk död. Min chokladpralin Nemi fick långsamt somna in.
Att Nemi fick somna in känns som en lättnad, all tid, all energi, alla pengar jag lagt på denna hund. Det känns så hemskt och säga det men jag är lättad att hon är borta.
Men att Nova är borta känns helt förjävligt. Jag saknar henne nåt så fruktansvärt.
Jag hade på tisdagen haft 2 glada och lyckliga hundar. På natten mellan tisdag och onsdag hade jag en. På onsdagmorgon hade jag noll.
Hur fan ska jag klara det här? Dom där hundarna var mitt liv. Allt kretsade runt dom. Jag planerade all min fritid runt dom.
Mitt liv är plötsligt så tomt. Som om inget i världen ska kunna göra det glädjefyllt igen.
Det här suger. Det är så jävla orättvist.
Hur går man vidare?
När kommer såren att läka?
Detg känns hemskt att sitta och tänka på en ny hund just nu. Är det verkligen en bra idé? Ingen kommer nånsin att vara som Nova, eller Nemi för den delen.
Vad säger man till alla andra?
Vad säger man till grannarna?
Vad ska kunna fylla det här tomrummet?
Allt känns just nu förjävligt.
 
 
 

Djur är ingen slit-och-släng-produkt

Kategori: Allmänt

Detta är mina högst personliga åsikter och det 'är inte menat att trampa någon på tårna. Men om någon har en annan infallsvinkel, ett annat synsätt på detta, kommentera gärna så jag vet vad andra tycker.
På senare tid har jag stött på allt fler personer som ser djur som något man kan ha ett tag tills man tröttnar och sen göra sig av med det. Ärligt talat så har jag jävligt svårt för dessa människor och jag har börjat bli riktigt irriterad på detta beteende.
Oftast verkar det som om dessa människor fullkomligt saknar empati för djur. Som om djur bara är en egendom som man får göra vad man vill med.
Nej det är inte okej att köpa ett djur, ha det ett tag, inse att det inte var det man tänkt sig, göra sig av med det för att sedan skaffa ett nytt. Fan tänk till innan! Ett djur innebär ansvar, och det är jävligt oansvarigt att köpa på sig och sälja djur hela tiden.
Ett djur är ett åtagande.
Självklart kan jag förstå att vissa omständigheter kan göra att man måste omplacera sitt djur, men det är alltså inte detta jag pratar om nu.
Personligen hade jag inte kunnat köpa hund efter hund för att jag tröttnat på dom. Jag fäster mig vid mina djur, och behandlar dom som en familjemedlem.
För mig är djur ingen egendom, ingen produkt, ingen varelse. Ett djur är en kännande individ. Har man åtagit sig ett djur så får man värna om det, hela dess liv.
 
Därifrån Nemi kommer är ett sånt här exempel. Detta har jag fått veta i efterhand. Och ja jag blir lite arg, och ledsen när jag fått veta hur många djur som funnits där och avlivats och sålts åt höger och åt vänster. Nemis mamma var en underbar hund, snäll på alla sätt och vis. Jag vet såklart inte alla detaljer om omständigheterna men så jag har förstått det så tröttnade dom helt enkelt på att ha henne och gjorde sig av med henne.
 
Eller folk på ex hundfabriker som spottar ut hundar på löpande band. Dessa måste fullkomligt sakna empati för andra levande varelser.
 
Nej usch säger jag bara...

ÄNTLIGEN!! Ronneby utställning 2014

Kategori: Allmänt

Idag var det dags för Ronneby utställning. Och just idag var jag jäkligt nöjd med hur fint jag klippt och fixat Nova. Hon var fin, slät luktade gott och till och med lite fluffig crest.
Men fasiken var varmt det var idag, om nakenhundarna lider av värmen, då är det varmt!
Så var det dags o gå in i ringen. Nova var först ut och det gick faktiskt över förväntan på bordet. Domaren klämde ganska bra på hennes huvud då hon tyckte att hon hade så fint stop och väl ansatta öron, Nova gillade detta dessto minde. Hon gick helt klockrent idag och ställde upp sig näst in till perfekt (jag fick fixa ett bakben en gång). Så idag var jag super nöjd över min lilla hund! Och resultatet blev jag supernöjd över!
EXCELLENT!!! Äntligen! Placering 4e bästa juniortik. Vinnaren visste jag redan skulle bli Prefix Flicka I Frack, denna puff är heeeelt juvlig och väl värd vinsten.
Kritik
"Liten tik, mycket feminin. Bra proportioner skalle och nos. Välansatta öron med mycket behåring.
Bra hals. Mycket bra hud. Lika vinkel fram och bak. Korrekt buren svans. Rör sig väl från sidan.
Härligt temperament"

Domare Birgitta Svarstad.
 
Jag är alltså mycket nöjd med min söta lilla tjej!
Efteråt åt jag och husse pizza, hundarna fick såklart smaka lite grann.
Senare åkte vi till färskesjön o badade, o jisses var skönt det var!
Nova var med en stund och Nemi simmade massor efter sin nya boll som flyter jättebra fantastic foamball heter den, väl värt sina 100kronor på grizzly zoo. Nemi fick den igår och hon har tuggat en del på den och det blir bara tandmärken på den. Så än sålänge verkar det väldigt lovande. Jag fick tom lämna tillbaka den om den skulle gå sönder :)
 
 
 
Bilder från kvällens bad: