Thea & Jag

Hundar, mat, sambo och student. Detta är delar ur min vardag och allt vad den kan innehålla.

kastrera eller inte?

Kategori: Allmänt

 
Sen Nemi var hos veterinären igår så snurrar tankarna i huvudet. Hon har alltid blivit väldigt märkbart skendräktig vid varje löp. Men nu denna gången är det extremt. Hon har minskad aptit, hennes humör svänger och hon är helt enkelt inte sig själv. denna gången kickade även mjölkproduktionen igång ordentligt, hon har juver i klass som en mjölkko och igår sprutade det nästan ur dom. Så nu går hon på medicin så att juverna ska gå tillbaka.
detta säger väl alla hundägare om sina hundar men Nemi är mycket speciell och inte alls lätt att ha att göra med.
Men nu under löpet har hon varit extrem. Hon skäller på precis allt som inte är som vanligt. Humörsvängningarna börjar avta men även dom har varit extrema. Hon har svårt för stress o press i vanliga fall och ännu svårare under löpet. Det enda som går bra som vi tagit upp igen är spåret, lite ur fokus men hon fixar det galant.
Så tankarna går ju. Ska man kastrera henne och hoppas att hon kommer få ett jämnare humör? Att hon slipper må dåligt?
Självklart finns det risker med varje större ingrepp. Är det värt det?
Det är ju ytterst få som drabbas av några komplikationer men tänk om vi gör det?
Har läst om många som varit så nöjda med att dom kastrerat sina tikar. Dom har fått en jämnare och lugnare hund.
Självklart hade det varit ett stort plus, att få henne lite lugnare så att man kanske tom hade kunnat köra lite lättare agility utan att hon tänder till ordentigt.
Sen hon bet Nova så går tankara som sagt ordentligt. Men vi tror att det var en kombo av stress/skendräktighet/understimulans som fick henne att reagera så som hon gjorde.
Ett ordentligt träningsschema ska göras med spår och lydnad, så att vi får bort understimulansen. Stressen, ja det är bara att inte utsätta henne för massa saker som hon inte klarar av.
Jag får sätta mig ner och fundera ordentligt. Fördelar, nackdelar, risker...

Kommentarer

  • Jobus säger:

    Min tik hade samma problem, och jag valde att kastrera henne eftersom hon ändå inte skulle gå i avel. Jag tycker inte hennes personlighet har förändrats något, däremot slipper hon ha hormonproblemen och skendräktigheten, och det tror jag känns skönt för oss alla.
    Självklart är man orolig att operationen ska gå fel… eller att de ska bli komplikationer… Men jag övervägde för och nackdelarna, och tänkte att det kan hända hemska saker närsomhelst. Men… svåra val gör man genom livet hela tiden. Det är viktigt att du känner dig OK med ditt beslut, resten har man inte så mycket makt över.
    Veterinären som jag valde hade inget narkos-dödsfall, så jag kände mig någorlunda trygg. Men… Jag grät såklart efter jag lämnat henne hos veterinären :P
    Som tur gick allting bra.
    MVH

    http://diddisdagbok.blogg.se/2013/july/tuffis-kastration.html

    http://diddisdagbok.blogg.se/2013/august/tuffi-en-vecka-senare.html

    2014-01-04 | 19:32:15
    Bloggadress: http://diddisdagbok.blogg.se

Kommentera inlägget här: